Hjärtats Dagbok

Jag vaknade i morse, igen, av att jag hade en het sex-dröm. Vissa av dem är så verkliga att jag nästan undrar om det bara var en dröm, eller om jag nästan sov och det hände på riktigt. Den här drömmen var en sådan. De är fascinerande nog uteslutande om min sambo, kanske det som gör de ännu mer verkliga.

 

Det ironiska (!?) i det hela är dock att jag har i princip ingen sex-lust alls när jag är vaken, eller "vid medvetande". Jag tänder på min sambo, och vill vilja ha sex med honom. Men kroppen kan liksom inte finna det i sig. Och jag saknar det! Saknar att ha sex, och saknar att vilja ha det. 

 

Då kanske man kan passa på när jag vaknar och redan är halvt igång, tänker ni? Men nej, det är ju inte ritkigt så enkelt. Jag liksom drömmer ju lite av min egen kåthet också. Så jag vaknar, och minns känslan. Men kroppen är inte riktigt fysiskt med.

 

Det kanske är något mentalt. Som jag måste ta mig över. Barnmorskan sa ju åt oss att vara försiktiga med sex vid vårt första möte, med hänsyn till något ökad risk för missfall - pga att jag har haft tidiga missfall tidigare (sex under graviditet är generellet sett inte farligt!) "Alla" påstår ju att sexlusten kanske till och med ökar nu, mot annars. Så antingen så är det "bara" mentalt, eller så verkar jag vara annorlunda än de flesta andra preggon?