Jag blev påmind om att det var ett tag sedan jag skrev här, igen. Det har varit en hektisk vecka. En del resande, men framförallt så har vi fått titta på det lilla livet. Det var alltså dags för rutinultraljudet, i vecka 19.
Vi fick se att läpparna och gommen så bra ut. Att hjärat hade fyra rum och att klaffarna rörde sig som de skulle. Ryggraden och de stora skelettdelarna detsamma. Njurarna och magsäcken såg också ut precis som det var tänkt. Och så fick vi ju chansen att se vad det är för något som kommer ut... It's a baby boy!
Jag vet att man ska vara tacksam över att det ser ut att vara en frisk bäbis. Men jag blev faktiskt lite glad över att det är en pojke. Det har liksom alltid känts så - som att jag skulle ha en son. Och nu ska jag få en! Helt galet, och overkligt.
Nu vågar jag i alla fall tro på att det är sparkar jag känner där inne. Min lilla pojke ligger där inne och tränar sina armar och ben, för ett liv här ute - tillsammans med mig.
gravid,
Kommentera