Idag har det känts som att jag ska sprängas vilken minut som helst! Magen är stor, som att det bodde en hel familj där inne, och kroppen känns bara öm och stel. Näsblodet forsade över skjortan i morse och det svider i ögonen av trötthet.
Var är den där fantastiska känslan!? Överallt kan man läsa att vecka 20 till 30 brukar uppfattas som de mest behagliga graviditetsveckorna... Jag väntar fortfarande.
Nåja, jag har det inte så hemskt illa om man jämför med många andra. Jag skulle nog dessutom få ett gäng onda blickar i de allra flesta preggo-möten när jag berättar om hur bra jag ändå mår. Men jag måste ändå få känna att det är tungt när kroppen inte orkar, och man har noll makt över allt som händer.
Och dessutom känner jag mig galet stor, redan. Magen är omöjlig att dölja, och de som inte redan vet börjar känna sig bekväma nog med att kommentera magen nu. Hur kommer det att se ut framåt slutet!? Jag börjar redan få slut på kläder, de få mamma-plagg jag har införskaffat går varma dagligen. Inte mycket variation just nu. Mamma-jeansen känns lagom överflödiga, med den väl tilltagna resåren, men å andra sidan får jag verkligen inte på mig något annat längre. Vanliga jeans är tvärkörda! Och det värsta är att jag inte ens är stor än... På bild ser jag ju knappt gravid ut...
Gah! Sova en stund kanske? Så att jag orkar vara vaken för att äta middag sen...
Kommentera