Då var lill-katten inlagd hos veterinären, för blodprover och dropp. Han blev alldeles vinglig igår kväll, efter att ha mått toppen hela dagen innan. Det kan vara så att han ramlade ner från en stol, rakt ner i trägolvet - det lät nästan som det.

Vartefter kvällen gick sen så blev han allt mer skakig i kroppen, och i natt så såg han ut som en sån där nicke-docka som man brukar kunna se framme på instrumentpanelen i bilar. När han dessutom inte gå ens vingla åt rätt håll, utan bara vinglade runt i cirklar, så kände jag att det var dags att ta honom till veterinären.

Min älskade sambo tycker nog att de tusenlapparna det kommer att kosta för blodprover och dropp är mycket pengar - han har ju redan kostat mer än den andra katten som vi har haft i över ett år. Men lite prover kan vi iaf kosta på oss, tycker jag.

Älskade lilla katt!
 
Han har sovit på mitt bröst hela natten, och kryper upp i min famn så snart han bara kan. Han verkar inte reagera på rörelser, nästan som att han inte ser något - men mig hittar han. Älskade lilla vän. Jag orkar inte förlora dig!

Kommentera

Publiceras ej