Återigen har det varit ganska tyst från mig. Det har varit så mycket, och samtidigt ingenting. Under en längre period så har jag mått "inte så bra" utan att kunna sätta fingret på vad det är - förutom den uteblivna graviditeten, dvs missfall no 2.
Till slut så insåg jag att min träningsvärk i vaderna, som aldrig ville släppa eller lindras av lugn träning, kanske var någonting värre än bara lite stela muskler. Jag fick komma till en ortoped - och "magnetröntgen" samt blodprover för eventuella problem med sköldskörteln.
Idag kom beskedet. Skelettförändringar, förstadium till stressfraktur på höger ben, samt antydan till hypotyreos. Läkarens ordination: vila i 3 månader samt nya provtagning om en månad. Tydligen var blodproverna såpass på gränsvärdet, om än på fel sida om gränsen, att det kan vara på väg åt rätt håll - tillbaka. Enligt en hel del googlande så har jag dock svårt att se att hypotyreos skulle "gå tillbaka" utan behandling...
Nåja. Kanske kan hypotyreosen ses som en orsak till missfallen? Eller så bröt det ut pga graviditeterna, de två. Hönan eller ägget, kind of... Dags att ta kroppen på allvar i alla fall.
hypotyreos,
missfall,
stressfraktur,
