Just nu känns det mesta rätt hopplöst. All luft har gått ur mig och jag känner att det är långt upp till toppen. Jag har svårt att engagera mig och finna glädje i vardagen. Det känns som att jag går och hoppas/väntar på bättre tider.
Är allting pga att vårt mirakel inte vill komma? Eller är det något annat som är fel på mig?
