Nu är det trots allt 4 dagar sedan. Snart en hel vecka sedan slutet började. Antagligen mer än så sedan det egentligen tog slut, bara att jag inte fick det bevisat förens lite senare. Det känns snabbt bättre, och tack vare att så många skriver om det och berättar sina historier så känns framtiden mer hoppfull. Även när jag läser som de som försöker i flera år, som har alla odds emot sig men ändå lyckas. Så OM det nu skulle vara så att vi, jag och min kärlek, har oddsen emot oss så finns det hopp. En gång är ingen gång. Eller jo, en gång är en gång. Men det behöver inte bara vara ett slut, det kan vara en guppig start bara.
 
Tack för att ni finns där ute, ni som skriver om era historier!
hopp, missfall,

Kommentera

Publiceras ej