Hjärtats Dagbok

Det dog ut lite här ett tag. Jag tog mig an en massa aktiviteter för att sluta tänka på barnproduktionen och den förväntade graviditeten. Det fungerade faktiskt ganska bra. Ett tag.

 

Sen började jag må dåligt. Riktigt dåligt.

 

Illamående, trötthet och dåligt humör. Dagen innan alla hjärtans dag åkte jag hem tidigt från jobbet, och köpte med mig graviditetstester. Hoppet fanns ju ändå där. Och mycket riktigt - det blev ett streck. Det tog några minuter, men strecket växte sig allt starkare. Jag tog ett till någon timme senare, och det gav samma utslag. Jag tog ett på lördagen också. Samma resultat. Sambon var måttligt engagerad, han förstod inte att ett svagt streck betyder positivt. Jag tog ytterligare ett på söndagen. Fortfarande ett streck, det blev dock inte starkare. Jag började ändå våga tro att det kanske var på riktigt den här gången. Även sambon började inse att det fanns en chans. Men vi försökte hålla oss så neutrala som möjligt. Hålla förväntningarna nere till ett minimum.

 

Sen blev det måndag. Då kom missfallet. Eller det kanske bara ska hanteras som en sen mens? Oavsett vilket så är det över, igen. Hoppet. Förväntan. Lusten.

 

Vissa påstår att det ska vara ett tecken på god fertilitet - att man har väldigt lätt för att bli gravid. FÖR lätt, så att även det som inte borde ta sig gör det. Fast vad spelar det för roll egentligen? Om man är "överfertil" eller inte, om det ändå skiter sig. Det är ju ingen bäbis på G - bara ytterligare ett misslyckande.

 

 

Helvete!