"Är du preggo eller?" är kommentaren när jag säger att jag mår illa, och att jag antagligen inte vill dricka något vin om vi skulle bli erbjuda hos grannarna.
"Ja, kanske. Det är mer än en vecka sedan mensen borde ha kommit - det är mer än för senaste missfallet..." blir min respons. Jag har inte berättat om att jag redan har testat. Jag ljög till och med när han frågade om jag hade kissat på stickan än. Jag vill ha det här för mig själv en stund, i alla fall tills i morgon. Tänkte ju testa i morgon bitti, och sen låtsas som att det var hos läkaren jag fick beskedet - om det verkar gå åt rätt håll den här gången. Varför jag inte vill berätta om att jag redan testat positivt?
"Äh. Det är väl ok att bli full på bröllopet nästa helg. Lika bra kanske. Det är ju lika bra att räkna med att det inte blir nåt den här gången heller..."
I rest my case. Jag får leva med förhoppningarna själv ett tag. Orkar inte med ett ev. MF till - och hans pessimism.
Blodsmaken i munnen blir allt mer påtaglig. Eller så har jag bara dålig smak efter att ha glömt att borsta tänderna igår kväll.
Kommentera